Alla dessa spystatusar

Jag blir tokig på alla statusuppdateringar på Facebook som handlar om magsjuka, spya och diarré. Har folk inget bättre att skriva om? Och kan dom hänga på FB samtidigt är dom knappast så illa däran heller. Funderar snart på att blocka alla som måste uppdatera mig om detta hela tiden.

En dag ska jag kontra med fotografier på allt de skriver om. Det ni!

/ser inte fram emot första sjukhusvistelsen på grund av kräksjuka – så för i helvete tvätta händerna och stanna hemma tills ni är frisk

Medan du uppdaterar Facebook är detta vad som väntar mig

20130128-235916.jpg

Annonser

Första förkylningen

Så var första infektionen avklarad. Det är som att upptäcka allt på nytt. En riktig dunder förkylning blev det och jag låg däckad i soffan i sex dagar. Dock ingen feber, vilket var skönt – men samtidigt ledde till förvirring. De första dagarna märkte jag inte av något ökat kortisonbehov. Blev sjuk på onsdagen och först på lördagen började jag känna mig låg. Det var precis som när jag blir låg andra dagar, bara lite kraftigare symtom som höll i sig längre. Inte alls så illa som jag föreställt mig faktiskt. Det var tydligt, men kändes aldrig farligt.

Blev dock osäker på om jag skulle öka dosen hydrokortison, eftersom jag inte hade feber, men hela kroppen skrek efter kortison. På måndagen ringde jag medicinmottagningen och fick prata med specialistsjuksköterskan. Hon är så gullig och tar sig alltid tid att lugnt och tryggt svara på alla frågor.

Hon sa att jag ska lyssna på kroppen. Om jag känner att jag behöver mer och har en anledning till varför det kan behövas, så ska jag ta mer. Så länge jag inte gör det under lång tid eller för ofta. Men ett par dagar med en tablett extra var inga bekymmer. Vi kom även fram till att jag skulle ändra dosen från 20-0-10 till 10-10-10. Vilket då under sjukdomstiden blev 20-20-10.

Jag märkte skillnad snabbt när jag ökade dosen, men det är som att det straffar sig om jag legat lågt för länge. Var allmänt seg några dagar. Så här i efterhand skulle jag ökat dosen redan på lördagen.

Nu har jag trappat ner igen, en halv tablett var annan dag och nu är jag nere på normala 30.

Idag har jag varit lite seg och låg igen, men de två senaste dagarna har jag mått hur bra som helst! I fredags jobbade jag ett av mina ordinarie pass, där jag dessutom jobbade till 19.00 (mår ju värre på eftermiddagar/kvällar) och jag fick inte ens en dipp! Hur skönt som helst och jag ser nu ljust på framtiden! Jag tror att det är ett vinnande koncept för mig att ta medicinen tre gånger om dagen.

Skönt att ha tagit sig igenom första infektionen. Känner mig nu tryggare inför framtida sjukdagar.

Så mycket bättre

Det slår mig att:
Mina gigantiska blåmärken jag haft i så många år, plötsligt är borta.
Mina migränanfall, som bara blev värre och värre och kom några gånger i veckan, inte har kommit sedan jag började medicinera.
Mina knän gör ont allt mer sällan och bara då jag i övrigt känner mig låg på kortison.
Jag känner en styrka när jag rör mig och tränar som jag inte känt på åratal.
Den där smärtan och känsligheten i nackkotorna är borta.
Jag kan svälja mat och tabletter utan problem.
Det känns inte längre som att strupen vrider sig runt sig själv.
Jag har ingen yrsel.
Jag har gått upp 6 kg på två månader, har nått normalvikt och känner mig inte utsvulten.
Jag har fått livsglädjen tillbaka och livet i ögonen finns där större delen av tiden.
Jag hörde mitt eget skratt för någon månad sedan och blev förvånad över hur lätt det lät.
Jag har inte längre en känsla av att jag håller på att dö.

Om allt detta kan tillskrivas kortison, det vet jag inte. Men så är det i vart fall och det är ett märkligt sammanträffande om det inte hänger ihop.

Slalom

Idag var det slalompremiär för säsongen! Ännu en rädsla övervunnen. Jag fick puls och gjorde något där jag faktiskt kunde bryta benet. Det lustiga är att jag kände mig så stark! De senaste åren har det gjort så ont att åka utförs. Varje litet gupp har förökat sig i kroppen och jag har haft mycket problem med mina knän. För det mesta har jag inte ens kunnat åka. Men nu kände jag inget i knäna och det var en aha-upplevelse att känna den där känslan jag hade förr.

En lycklig dag!

Hektiska helger

Så har jul och nyår passerat. Det blev hektiska helger med mycket resande. Mår lite bättre sedan jag höjde dosen, men orkar inte alls så mycket som normalt. Framför allt är jag mindre stel och har inte lika ont i lederna. Men tröttheten kommer lätt.

Först resdagar och sedan att ha folk runt om sig hela tiden tar på. Stundtals blev jag riktigt låg under helgerna, men på det stora hela gick det bra.

Har övervunnit flera rädslor under vår tripp! Dels den om långkörning, mörka skogsvägar och långt från universitetssjukhus, men även rädslan för adrenalin och puls.

Vi åkte sju mil skoter dagen innan julafton, det tog på men var nyttigt! Efter 10 minuter var vi tvungen att stanna, jag höll i mig stenhårt och kände mig riktigt rädd. Hela kroppen segnade ihop och jag kände hur kraften i musklerna rann ur mig. Då tog jag 10 mg hydrokortison extra och efter ett tag började jag återfå orken. Resten av turen blev som en seger och på hemvägen kan det ha sluppit ur mig några jubelrop!

Helgen tog ut sin rätt och inför nyårsafton, då vi kommit hem och skulle ha vänner på middag, så tog jag åter igen 10 mg extra. Kände mig rätt slut redan mitt på dagen och ville gärna orka hela kvällen. Och det gjorde jag! Klockan 03 tog jag slut, men innan dess höll jag igång och kunde till och med dricka alkohol 🙂